Människor

IN I DET OKÄNDA

En utdragen vinter på Arktis kallaste plats kan tyckas vara nog. Polar- och medborgarforskaren Hilde Fålun Strøm gör sig redo för en andra gång.

AV LEAH GLYNN

Se hela videon här

This video has been disabled until you accept marketing cookies.Manage your preferences here or directly accept targeting cookies

Jag skulle gissa att väldigt få av oss drömmer om att leva någon längre tid på världens kallaste, mest avskilda plats. Fast Hilde Fålun Strøms besatthet med kyla började vid en tidig ålder.

“Jag älskade snö och vinter redan som liten, speciellt när jag fick åka i hundspann med min hund Nanok”, berättar Hilde. ”Jag drömde om att bli ett med naturen.” Hon fick som hon ville – nu har hon levt på Svalbard, en skärgård av norska öar, i över 25 år. Hilde, som arbetar som produktchef på Hurtigruten, gör även längre resor till ensligt belägna stugor och deltar i expeditioner där man jagar, åker skidor och snöskoter. Alla dessa upplevelser och kunskapen från barndomen kommer att komma väl till pass i hennes senaste projekt: att spendera nio månader i en avlägsen jägarstuga tillsammans med norskfödda Sunniva Sorby som en del av projektet Hearts in the Ice. De två äventyrarna är där för att dokumentera klimatförändringar och blir samtidigt de första kvinnorna att övervintra i Arktis på egen hand – de har en Alaskan malamute vid namn Ettra som sitt enda sällskap. “Det började som en möjlighet att skapa en plattform kring klimatförändring. Att göra något som skulle inspirera människor och få dem att involvera sig”, säger Hilde som lärde känna Sunniva på ett evenemang i Alaska 2016.

“Jag drömde om att bli ett med naturen.”

— Hilde Fålun Strøm

Paret anlände till sin 20 kvadratmeter stora stuga i Bamsebu, 14 mil från Longyearbyen, i september 2019. Det nittio år gamla huset hade varken vatten, el eller isolering. Att kalla det “tuffa förhållanden” känns som en underdrift. Vindarna var så starka att dörren till stugan lossnade vid ett tillfälle och vissa dagar sjönk temperaturen till –34 °C, enligt Hilde. Motorer slutade fungera och saker gick sönder. Det verkade som att det fysiska arbetet aldrig skulle ta slut. Mörkret kändes tungt, på gränsen till kvävande. För att inte nämna hur utmanande det kan vara att spendera all sin vakna tid tillsammans med någon annan. Hilde väljer dock att kalla varenda stund, oavsett hur tuff, för “ett privilegium”. “Du lär dig så mycket om dig själv och den andra personen”, förklarar hon. “Det finns inget utrymme för att vara irriterad.” “Jag tror att vi lärde oss att visa uppskattning för varandras insatser. Vi började säga tack för småsaker, som när den andra personen lagat middag eller huggit ved.” Omständigheterna gör bara deras forskning och fynd ännu mer imponerande. En av sakerna de undersökte var hur isbjörnar anpassar sig efter förändringar i sin miljö. Hilde sprang på det vita rovdjuret vid 52 tillfällen och spelade in varje möte. “Isbjörnar har börjat förändra sitt beteende på grund av isbristen”, säger hon. “De har börjat jaga på land. Jag såg dem jaga renar, vilket är väldigt ovanligt. De försöker att anpassa sig till klimatet, men förändringen sker för fort.” Paret lyckades även att samla in prover av saltvatten och fytoplankton, små alger som ansvarar för att transportera koldioxid från atmosfären till havet. Dessutom hade de möjlighet att testa ny teknik som drönare och eldrivna snöskotrar, samla in mikroplast samt studera vädermönster och havsis.

Det var först när expeditionen närmade sig sitt slut som de insåg effekten av COVID-19. De två äventyrarna skulle hämtas upp den 8 maj 2020, men transportföretaget informerade dem om att deras ångbåt inte skulle återvända förrän i september. “Vi kände oss säkra, men samtidigt befann vi oss långt ifrån allt och alla vi älskar”, berättar Hilde. “Vår värld höll på att falla isär. Vi påverkades starkt, trots att vi förmodligen befann oss på den säkraste platsen på jorden.” Nyheten kunde ha varit förödande, men de två kvinnorna fortsatte sitt arbete. De var ivriga att få spendera en hel sommar på att utföra fler tester och jämföra data. Fältarbetet kändes plötsligt ännu viktigare då majoriteten av världens forskare satt isolerade någon annanstans i världen. “Vi sågs som experter på isolering då vi redan hade gjort det så länge!”, skrattar Hilde.

“Vi sågs som experter på isolering då vi redan hade gjort det så länge!”

— Hilde Fålun Strøm

När Hilde och Sunniva äntligen kom hem hade det gått nästan ett år sen de tog farväl av sina nära och kära. Men deras stopp i den riktiga världen blev kortvarigt. Duon har på nytt återvänt till Bamsebu med provision för ännu en lång vinter. “Det kommer att bli tufft, både psykiskt och fysiskt”, noterar Hilde. “Fast det här handlar inte om oss. Det handlar om alla som deltar i och bidrar till det här projektet.” “Vi hoppas kunna inspirera andra att göra förändringar i sina egna liv och ge dem praktiska verktyg för att lyckas.” Paret planerar att fortsätta sin forskning från den första resan, men kommer att lägga mer tid på att hålla föreläsningar om klimatförändringar online. Deras främsta mål är att nå ut till barn. “Den yngre generationen är vår framtid”, påpekar Hilde. “De har redan så mycket kunskap, vetskap och engagemang. Att kunna lära dem om ännu fler ämnen känns jättebra.” När Hilde och Sunniva leder vägen och delar sin kunskap ser framtiden ljus ut.

Hilde Fålun Strøm och Sunniva Sorby är på nytt i Bamsebu och forskar. Följ deras resa och donera till projektet på Hearts in the Ice-webbplatsen

Dela dessa artiklar

Utforska med Hurtigruten

Följ med på världsledande expeditioner. Registrera dig för vårt nyhetsbrev för specialerbjudanden och nya resplaner.

Kontakta oss för att diskutera din nästa expedition

I detta nummer

< Innehåll

Upptäck Svalbard

I skärgården >